Det blev ett väldigt fint dop och även Alfred fick ett dopljus. Eila skrek sig dock igenom hela dopet, förutom när hon fick vatten på huvudet, då blev hon tyst. Hon var så trött så trött stackaren, trots att hon sovit strax innan. Jaja, så är det med de små, man vet aldrig vad som händer. Vi blev nöjda i alla fall och det var skönt att ha dopet hemma. Ingen av oss är särskilt troende så därför kändes det fel med dop i kyrkan, men samtidigt ville jag ha prästen vi hade på begravningen och ett dopljus till Alfred, så då fick det bli ett hemmadop.