Hos Alfred

Mitt i söndagsmyset lämnade jag E att mysa med sin pappa och hälsade på hos storebror en sväng. Det var ett tag sedan jag var där nu så det var skönt att få prata och rå om honom lite. Sedan gick jag en vända runt kyrkogården och var ledsen över alla unga människor som lämnat detta liv alldeles för tidigt. Kyrkogården är verkligen full av alldeles för unga människor. Det gör mig ledsen. Inga föräldrar ska någonsin behöva begrava ett, och absolut inte flera, av sina barn. Inga unga borde behöva dö, men tyvärr är livet orättvist och förjävligt.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0