Döden

Jag tänker mycket på döden ibland, inte så konstigt kanske eftersom den är ständigt närvarande i mitt liv. Men ibland blir det väldigt påtagligt, framförallt när jag får höra om bekanta som dött. Även om det är gamla människor som har levt sitt liv så gör det mig ändå så ledsen. Jag förstår ju att vi alla ska dö någon gång och ingen vill väl kanske leva för evigt, men döden är ändå så orättvis och oåterkallelig. På något sätt önskar jag att ingen hade behövt dö, eller i alla fall att få veta att de som dör ändå har det bra, var än de nu är. Det är det som är så hemskt med döden, vi vet inte när den kommer och vi vet inte vad som händer sen. Jag vill veta vad som händer sen. Och inte att det bara blir svart och så finns man inte mer, det kan jag inte acceptera. Något annat måste det finnas efter det liv vi lever här.
 
Ja, lite tankar såhär på en söndagskväll.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0