Äntligen napp!

Äntligen fick P tuttlisa att ta nappen, lagom till fyraveckorsdagen. Hon har legat konstant vid brösten varje kväll annars, från 18-19 till någon gång mellan tolv och tre när hon somnat. Visst är det mysigt, men jag tror det är bättre för alla om hon tar nappen istället, speciellt för henne själv eftersom hon får så ont i magen när hon äter hela tiden. Jag tror att hon har ont i magen och då vill hon äta för hon tror det blir bättre, men det blir bara värre. Men det kan man ju inte begära att hon ska förstå än. Förhoppningsvis fortsätter hon ta nappen nu.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0