Nåja, jag hann äta hälften i alla fall

Eila är ett proffs på att vakna precis när min mat är färdig. Jag tror att hon känner matlukten och tänker att nu är det mat, hehe. Nu hann jag i alla fall äta hälften innan hon gjorde mig uppmärksam på att hon faktiskt var vaken och inte hade tänkt ligga i vagnen längre. Det är tur att hon är så söt, så det går bra ändå. Så är det med småbarn, ingen sömn, ingen mat och ingen dusch, typ.

Hennes sömn är det förresten sisådär med. Vissa dagar är hon vaken i princip hela tiden med endast korta powernaps på allt från några minuter till en halvtimme och då, ja endast då får vi henne att somna i hyfsad tid på kvällen. Igår tex., hon var vaken från halv tio på morgonen och somnade sedan vid elva på kvällen, normalt för henne är det natt mellan tolv och två. Konstigt barn vi har, fem veckor och är vaken tolv timmar (!). Andra dagar sover hon verkligen hela tiden, bara vaknar för att äta och sedan somnar om. Ja, sedan har hon ju sin vakentid från sex-sju på kvällen tills hon gör natt. En kvällstrött mamma undrar, är det mitt barn?



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0