Egentid

I torsdags var jag iväg på lite egna äventyr (egentid!), för första gången sedan E föddes, om man inte räknar jobb och när jag varit och handlat. Jag var på en Living and room-visning, och handlade ingenting, bara det är väl värt en applåd. Två timmar var jag borta, skönt! Jag spenderar gärna all min tid med henne, men behovet av lite egentid börjar ändå komma nu. Vi är ju som ändå med varandra i princip dygnet runt och med tanke på hur lite hon sover på dagarna så får jag aldrig tid att bara andas. 

P gick med henne på bowlingen, där brukar hon trivas, men inte då tydligen. Hon hade skrikit i en timme och blev inte tyst förrän han gick ut med henne igen. Stackars liten! 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0