Nu har vi inte varit till Alfred på över en vecka igen. Vi har varit på väg flera gånger, men det är alltid något som kommer i vägen, som snöstorm eller bara storm. Jag får sån ångest när vi inte åker dit, speciellt när jag vet att ingen varit där och tänt ljusen och att han har det mörkt hos sig. Egentligen så vet jag ju att han har det bra, det behöver inte lysa där för att vi ska bry oss om honom, tänker på honom gör vi varje dag ändå. Men jag tycker inte om att han har det mörkt, och alldeles översnöat måste det vara där också. Stackars liten!