Minibebis och min bebis

Vi var och träffade en alldeles nyfödd liten kille i söndags. Så minimini! Eila kändes så stor helt plötsligt. Min lilla bebis kändes inte alls som en bebis längre. Hjälp vad tiden går fort, det var ju alldeles nyss hon var sådär liten och nu blir hon snart sex månader. Jag måste stanna tiden lite. 


Eila lånade pappas mössa. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0